Jag kollade runt lite på nätet för en stund sen, googlade på Hjortkvarn. Brukar göra det ibland bara för skojs skull. Klickade på bilder och där ser jag det! Farmors och Farfars gammla hus, som dom bodde i när jag va liten. Dom bodde i gammla tågstationen som nu för tiden är totalt sönderslagen.

När jag får syn på huset klickar jag självklart upp kortet, det finns flera kort på huset och ett är när det står en "kille" brevid ett fönster, det fönstret var farmors och farfars köksfönster. Jag börjar minnas tillbaka på tiden där dom bodde där, jag ser farmor stå i köksfönstret och vinka, och kasta slängkyssar och hur hon står där och skrattar. Jag ser stigen som leder upp från vårat hus till dom, jag ser mig själv springa där barfota på väg upp till farmor och farfar, jag ser deras höns och kaniner och deras tvättmaskin som dom hadde utomhus (?!)

Jag minns när vi va uppe på berget som stod bakom deras hus, när vi gick till "vattenhålet" och farmor berättade sagor om vildhästarna som dom där och sprang och drack vatten i just det hållet, när vi lekte att vi fiska och fick upp gammal blött mossa.

När jag fick ett par gröna klackskor av farmor, med några blommor på eller om det va körsbär, jag minns inte ordentligt. Farmor hade själv haft dom när hon va yngre.

Jag minns allt det här som en film, det kändes som att jag hamnade i trans. Jag kände att tårarna börja komma så jag gick ut och rökte för att försöka samla mig så att inte Hanna skulle se något. Jag vet inte själv varför jag vart så ledsen.

När jag sitter där ute så tänker jag på farmor och jag typ säger i tanken: Hoppas du har det bra där du är!

Då börjar ljuslyktan att skaka! alltså "dörren" som man öppnar för att ställa in ljus, den börja vibrera.Det märkliga är att den va öppen, eller hasplen som man stänger med satt inte i, men jag vet att jag stängde den förut när jag bytte ljus, det är jag helt hundra på. iaf,  Först trodde jag att jag inbillade mig, så jag satt bara och titta som ett fån, men den fortsatte att vibrera, svårt att förklara hur det såg ut, men det såg inte "normalt" ut. haha.

Jag tog det som ett tecken från farmor, att hon har det bra. Att hon faktiskt är  här hos mig.
Att hon visade det genom att göra så, för hon vet att jag antagligen skulle bli livrädd om hon tog mig på axeln som hon gjorde med min bror ;)

Den storyn kan jag ju oxå dra när jag ändå har öppnat mig så mkt nu:

Johan (min bror) ligger hemma på sin soffa i sitt rum, det är mitt i natten och han börjar tänka på farmor. Han undrar om hon har det bra och så. Helt plötslig känner han en hand på sin axel, en fast hand som att någon stod bakom honom. Han blir livrädd och ringer och skriker till pappa att det spökar i lägenheten :D (HAHA)
Pappa undrar vad som har hänt då och Johan berättar hela historian och pappa säger bara- Det är ingen fara, det är bara farmor som hälsar på.

Tror pappa oxå har haft påhälsningar av farmor, tror nästan alla i familjen har haft det.

Nej jag är inte dum i huvudet, jag tror på det här och kommer inte sluta göra det bara för att folk höjer på ögonbrynen. Till och med Tommy har "börja tro på spöken" även om han fortfarande är rätt så skeptisk.

bye bye