Det verkar som att 2010 oxå kommer bli ett baby boom år, underbart för alla vänner som ska få barn, men en del förstår jag bara inte hur dom blev på smällen, pang bom bara, singlar och allt? jaja jag kan väl egentligen inte säga så mkt om den saken, och det va inte det jag skulle skriva om heller, utan att jag blir så fruktansvärt avundsjuk när folk lägger upp bilder från ultraljuden, eller skriver i sin statusrad: nu är jag i vecka 20 åh vad jag längtar efter dig lilla pyret! Ännu värre är det när någon läger upp en bild på sin nykläckta unge på face ofc, jag blir grön av avund, ett litet monster som bara vill sno ungen och stoppa in den i min egen livmoder, men ändå  gratulerar jag dom och önskar dom all lycka i världen, och det gör jag ju oxå, självklart! Men aldrig att jag skulle våga erkänna hur avundsjuk jag faktiskt blir, inte för dom nyblivna föräldrarna iaf, usch vad skamsen jag skulle känna mig sen.

Men ärligt talat jag vill ha en liten bebis igen, Hanna är så stor nu, så självständig, hon har börja växa upp till en vacker ung dam, som snart kommer börja lösgöra sig mer och mer ifrån mig, och jag känner att jag är inte färdig med småbarnsåren, dom har ju precis börjat, herregud det känns ju som att hon nyss kläcktes, vart har åren tagit vägen, kan någon förklara det för mig?

Det känns som att min kropp fulkomligt skriker efter att bli gravid,Hanna tjatar om en lillasyster och Tommyboy har prata om flera gånger att han vill ha en bebis, inom en snar framtid, helst redan igår.
Men ändå vet jag att det inte är rätt tillfälle att skaffa en till liten skatt, men när kommer det rätta tillfället? visst ett fast jobb och ett stort hem är det bästa man kan ha om man ska skaffa barn, men tänk när allt sånt där är fixat och klart om ca 5 år, då är Hanna 10-11 år, vill jag verkligen börja om på ny kula med småbarn då, när jag precis har kommit ur det stadiet och Hanna är på väg in i tonåren och allt vad det har att ge?
Jag menar en tonåring är ju inte det lättaste att ha att göra med, om jag kollar på mig själv alltså.
så orkar jag verkligen ha en bebis när Hanna är i stort sett tonåring, och börjar springa ute och göra dumheter, tänk om jag behöver ge mig ut och leta efter henne och Tommy jobbar, hur gör jag då?
ja, det återstår att se helt enkelt.

Haha ja nu vart det ett långt och invecklat inlägg, men det jag skulle komma fram till är att jag är avundsjuk på alla människor som får barn, så nu vet ni det ;)