Känns inte helt okej nu, men bara att ta nya tag och gå vidare, det löser sig ju tillslut.
Eller i det här fallet får jag hoppas på att det löser sig, men det är jag själv som har ställt till det,
som vanligt!! Fattar inte varför jag alltid ska förstöra för mig själv?!

aja anyway, ska till studie gubben i morgon så förhoppningsvis är det bara att tuta och köra efteråt, jag hoppas på det iaf, jag behöver inte mer motgångar nu, jag har fått nog av dom!
Men med min tur så får jag väl avslag på studielånet eller något, skulle ju inte direkt förvåna mig så att säga.

sen finns det väl andra grejor som inte känns så  jävla ballt, men jag tackar så mkt!
schyst av dig, kompis.
eller är vi kompisar?
vem vet.

"Va positivt- du är vad du tänker" jävligt lätt ordspråk att ta efter när allt bara blir negativt iaf! konstigt att jag har börja tröttna på ordet positivt?! "Va positiv det blir inte bättre av att vara negativ"
nähä som att det blir bättre av att vara positiv då? nä just det.



aja, Det här vart bara ett piss och skit inlägg, så lika bra att avsluta nu.


herrå

Idag gjorde jag slut med min tant, jag va på hennes kontor för sista gången i mitt liv. Jag kommer aldrig någonsin att sätta min fot där igen, och kanske aldrig mer se henne? Jag vet inte hur det känns ärligt talat, hon har ju trotts allt varit ett stort stöd för mig i många herrans år, omkring 4-5 år skulle jag kunna tippa på.

Hon har ju faktiskt varit mer än min ekonomi handläggare, hon har varit som en vän eller rättare sagt som en extra mamma.

Hon har alltid funnits där till hands, vad det än gällde, hon har varit med mig i dom värsta stormarna med idioten, stått på min sida och sagt att allt löser sig, hjälpt mig med det mesta i stort sett lärt mig allt jag kan när det gäller ekonomi, jag har alltid kunnat prata med henne och hon har sett på en gång om jag har mått dåligt, låtit mig ta den tid jag behöver med allt, hjälpt mig att acceptera att visa saker kan jag inte ändra på, eller göra om, gjort är gjort.
Fått mig att förstå att jag är en bra mamma, jag har till och med suttit på hennes kontor och gråtit 2 gånger, men det är väldigt länge sen (allt det här gäller en tidsperiod mellan 4-5 år)

Jag har kunnat prata med henne om Hanna, allt jag är rädd för, all oro, sömnproblem, uppfostrings problem, känslan att inte räcka till ja allt i stort sett, jag litade/litar på henne, och jag visste att ALLT jag sa till henne stanna mellan oss, att det inte kom ut till dom andra som jobbade där, utan det som sas i på hennes kontor, stannade där, vilket är väldigt skönt, för oftast är det ju så att alla pratar med alla om allt på det där stället.

Jag kunde självklart prata med henne om glädje ämnen i livet oxå (vilket det vart fruktansvärt mkt av dom senaste åren;)) Jag kan ju helt ärligt säga att när hon fick reda på Tommy, hans existens och att det va på allvar så vart hon uppriktigt glad för min skull, hon ville bara att jag och Hanna skulle få ett bra liv, att vi skulle finna lycka, och jag tror minsann att hon är nöjd nu, för det har gått framåt för mig på den fronten ♥

Idag när jag lämnade kontoret för sista gången så var det med blandade känslor- glädje för att jag aldrig mer skulle behöva sätta min fot där, sorg- för att jag aldrig mer skulle kunna ventilera mig med min "tant"
Jag kommer sakna henne, men allt har en början och ett slut, och här börjar det nya kapitlet i mitt liv.

// Åsa

Om man tänker efter riktigt noga, så är jag nog inget mamma material alls, inte fören om en 10 år kanske, då kanske jag faktiskt kan ge mitt barn det hon behöver, vara den där super mamman som bakar, lagar mat, pysslar, leker, läser godnatt saga osv, gör det en mamma SKA göra, och inte allt tvärt i mot.

Jag kan baka, och har börjat gjort det, självklart kan jag laga mat oxå, men jag hatar att göra det! Om vi slår ut på 1 och ett halvt år hur ofta jag har stått vid spisen så kan man nog räkna gångerna på en hand. Jag har ju fått min privata kock nu, och då slipper jag att göra det, förut så va jag ju illa tvungen att laga mat :P

Visst leker jag med Hanna, men inte alls lika ofta som jag "borde" göra, jag läser sagor för henne dom få gångerna hon vill, hon kollar hellre på film, och visst kan vi sätta oss och rita o grejor ibland, men hur ofta händer det?
Hur ofta vill hon leka överhuvudtaget med mig då? inte alls ofta.

Jag går gärna ut på helgerna, tar mig ett glas och svänger mina lurviga, och låter Hanna få lite kvallitetstid med gammel mormor, för vem vet hur länge hon är i livet? om vi kollar dödsstatistiken i min släkt, så dör alla relativt ungt (säkert jag med,peppar peppar ta i trä!) Men ska vi kolla på det "normala" hushållet så ska jag vara hemma, dag ut och dag in och ta hand om mitt barn, inget ränande ute här inte, det skulle jag ha tänkt på innan jag skaffa barn.

Gud nåde mig som inte tränar och äter allt rätt, jag smittar av mig på mitt barn som kommer bli fet! fattar ni vad jag gör mot Hanna? jag sätter henne i fettfällan, hemska, hemska mig, och att jag ens har mage att ge mitt barn Lördags godis?! det borde fan vara skottpengar på mig!!
Och den där glassen hon fick härom veckan, när det inte ens va Lördag, det är nog det värsta jag har gjort, herregud, att jag kan behandla mitt barn på det där viset!

Det där med städning, man ska ju helst dammsuga varje dag.. ojojoj.. vilken gris jag är, och sängkläderna ska byttas en gång i veckan, helst varje dag om man skulle råka ha mkt sex.

OCH att jag har mage att låta min unge sitta och kolla på film och tv, det är ju för fasen skadligt, och bollibompa, hur kan jag låta henne titta på den skiten?! Då kan hon ju komma in i sin fantasi värld och leka något hon har sett på tv, och det är ju livsfarligt!

Haha ja, som ni säkert har förstått så är jag ironisk, men fatta vilka krav "alla" mammor har på sig i dagens läge, varför liksom?

Jag vet att Hanna är lycklig, jag är lycklig och Tompa är lycklig,  alla mår vi bra av det livet vi lever så varför ändra sig? :)

Jag är ingen toppen mamma, men jag är en skitmamma!

En skit mamma är bättre och roligare än en toppen mamma, så det så, fråga bara Hanna så får ni se, hon älskar att ha en halvknasig, skitmamma, och jag älskar att vara det :) ♥

"Så började det
En röd liten stuga med familj och två barn
En röd liten stuga omgiven av grönt
Den röda stugan är inte längre röd, den är grå nu
Allt det gröna är borta, och det är vitt överallt
Familjen är borta, var finns dem?
Varför är inte dörren öppen? Hur mycket
jag än försöker, kommer jag inte in
Dörren förblir stängd
Jag ligger utanför dörren i dagar, nätter och månader
Men den öppnas inte
Var är den snälla familjen?
Var är alla smekningar, och var är min mat?

Jag reser mig på ostadiga ben när någon kommer
Det är pappa, å vad glad jag blir!!
Men han ser mig inte, och märker mig inte när jag lätt smeker mot hans ben
Nu tittar han på mig, men det är något fel
Han stöter undan mig och fortsätter mot uthuset
Han hämtar något och försvinner snabbt, fast han hör hur jag jamar, bryr han sig inte om mig
Jag står kvar ett tag ifall han kommer tillbaka

Men jag märker hur trött jag är
Hungern sliter i mig, och jag går sakta tillbaka till min plats utanför dörren
Jag lägger mig på den kalla stentrappan
Snön faller ovanför mig, täcker mer och mer av min kropp
Jag slumrar till och tänker på sommaren, öppna dörrar, smekningar och mat
Minns hur barnen lekte och skojade med mig och tyckte att jag var världens gulligaste katt
Minns hur vänliga alla var
Men nu är det kallt och alla människor är borta
Pappan var bitter och kall

Min päls är nu tovig och ena ögat igengrott av var efter ett slagsmål med en vildkatt
En vildkatt som kanske haft det som jag men klarat sig
Jag spänner öronen en sista gång ifall någon kommer, men det är tyst
Kylan biter i mig, men jag tänker på sommaren och känner mig varm
Snön har nu täckt hela mig, men jag känner värmen från sommaren

Minns och sluter ögat för evigt"

 

Jag tycker att det är så hemskt med alla

människor som skaffar sommarkatt och sedan lämnar dom för att dö.

Det kommer hända detta år, och nästa år och året efter det, ja i all oändlighet.

och vad finns det att göra?

Vad kan vi göra?

ska vi bara se på?

 

Jag önskar att jag hade makten att göra något,

men det har jag tyvärr inte, hade jag makten så skulle jag avskaffa

att vi fick sälja katten för en krona eller ge bort den,

vill man verkligen ha en katt så betalar man extra, så är det.

jag skulle ha en lag på att alla katter ska registreras i ett register

och alla ägare likaså.

så kanske man kan få stopp på det till vis del iaf.

det går inte att få stopp på allt,

men man kanske skulle kunna begränsa idioterna lite.

 

Det här är verkligen en fråga som berör mig något fruktansvärt,

och jag tycker verkligen synd om dom stackars katterna

som kommer få gå sin död till mötes, under den svinkalla

vintern.

Men vad kan jag/vi göra?

 

Tänk er, för fan för innan ni gör något sånt här,

hade du viljat frysa ihjäl och dö av hunger och törst?!

dö utan att det fanns någon där för dig under resans gång?

ligga där ensam och övergiven tills någon hittar dig på Våren

och kastar in dig i skogen som att du aldrig har funnits?

som att du bara är en hög av skräp

och ingen älskad person?

skulle inte tro det.

 

(Bild gogle)

 

Jag kan inte riktigt fatta poängen i det hela, men kanske är det bara jag som är dum? Ursäkterna som jag har hört är att det håller bättre kvalitet, aja så kanske är fallet men har du tänkt på hur länge ditt barn har dom där dolce gabbana byxorna? max ett halvår om ens det, och är det ett "normal" aktivt barn, så slits inte byxorna ut även om dom är köpta på ica maxi, så egentligen är det ingen skillnad på ett par dolce gabbana byxor och ett par byxor från ica maxi, kvalitets mässigt alltså, eftersom dom inte hinner slitas ut,  right?

Men det va egentligen inte det jag skulle skriva om, anledningen till att jag skriver det här är för att jag hörde en konversation mellan två barn på dagis för några dagar sedan, det va mellan två flickor och vi kan säga så här: Flicka 1 har "billiga" kläder från te.x: Hm,lindex,kappalh och även lite seconhand. Barn två har dyra kläder från te.x: dolce gabbana, lee, levis osv.

Flicka 2 säger: Åh vi har nästan lika danna byxor!
Flicka 1: okej.
flicka 2: ja, fast mina är dolce gabbana, så dom är ungefär dubbelt så dyra som dina!
Men en väldigt högfärdig ton.
sen fortsätter flicka 2 och skrytter att dom hade köpte byxorna i den nya affären brevid ÖoB och att det bara är rika som kan handla där..

:O

Så min poäng i det hela är:  köp dina märkeskläder till barnen om det nu är så viktigt, fast brutalt onödigt, men lär för guds skull inte barnen att skrytta om det!
Vem har sagt att flicka 1 är fattig bara för att hon har billigare kläder, hennes föräldrar kanske bara tycker att det är onödigt att köpa dyra märkeskläder som barnet växer ur inom ett halvår?

Det är ju egentligen inget  speciellt  att skrytta om, det skulle va som att jag sprang och skröt om att jag bajsa igår, så intressant är det alltså ;)

Jag gillar inte ouppfostrade barn, speciellt inte elaka och högfärdiga barn, jag blir nästan illamående av dom, det gäller vuxna för den delen oxå.

Men aja, nu har jag sagt mitt iaf.

Just nu är jag totalt slut, det har varit en helg som mest har bestått av skrik och gap, trotts och nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej ,nej, hela tiden ungefär. En högtalare i golvet och en trasig tavla i hennes rum, hon blir så arg när hon inte får som hon vill, och då tar hon ut ilskan på dödating, även jag har väl fått mig en och annan smäll, men vad ska man göra? jag kan inte direkt slå tillbaka, och jag skulle aldrig komma på tanken att göra det heller för den delen.

Men jag känner mig så maktlös när hon bli sån här, inget jag gör eller säger duger, utan det bäddar bara för mer skrik och bråk, och en ännu mer slutkörd mamma, jag är verkligen inte på topp just nu och jag längtar bort, på en lång semester för att få samla krafter och ta hand om mig själv, fan vad underbart det skulle vara att åka till ett spa, få en massa behandlingar och klippa håret! åh det skulle vara skit härligt!

Det skulle väl vara en sak om jag fick sova någorlunda på nätterna men inte ens det går! först så somnar hon sent som fan, fast hon ska vara i säng senast 20.00, och sen vaknar hon runt 2-3 på natten kommer in och lägger sig och ligger och pratar och bråkar med katten till en 5 på möra, sedan somnar hon om och sover till 8 om jag har tur alltså.

Jag hoppas att hon snart blir den goa Johanna igen, jag vet att hon är i trotts åldern, det behöver ingen förklara för mig, men ibland så önskar jag att den redan va över, och det här är fortfarande bara början.
Men jag överlever, jag överlevde 3 års trottsen, så jag kommer överleva 6 års trottsen oxå, dock med nöd och
näppe, men överlever det gör jag alltid!

Förut va Sverige ett land jag kände mig stolt över, jag älskade Sverige det va mitt hemland, och ett vackert sådant. (Nej jag är inte rassist) Men nu idagens läge? vad fan har hänt rent utsagt? Folk tvingas leva på social bidrag pga att dom är sjuka och kan inte jobba, men helt plötslig är dom för friska för att vara sjukskrivna, bara för att det kanske inte syns på dom. Att människor kan ha en psykisk sjukdom, förstår tydligen inte staten, nej för fan! släng ut dom i arbetslivet, lite jävla nytta kan dom allt göra.

Att många människor har tagit sitt liv det senaste året, är det ingen som bryr sig om, det blir ju bara mindre belastning för samhället, jävla sjuka politiker säger jag bara, jag hatar er!
Jävla helvets mongon.

Jag hatar moderaterna och vad dom har gjort med vårat Sverige, jag hoppas för gud skull att folket tänkter till lite nu när det snart är val igen, tänker på våra sjuka och våra äldre, och petar bort dom där äckliga moderaterna från pidestalen och kastar ner dom i helvetet där dom hör hemma!
För ingen kan väl ha undgått hur det ser ut i dagens Sverige.

Visst det finns idioter som säkert tycker att det är bra, att det minsann är rättvist för folk bluffar sig ju bara sjuka, okej det kan jag hålla med om, det finns några st som bluffar, men långt ifrån alla, gör helt enkelt mer nogranna läkar undersökningar innan ni sjukskriver folk, men förstör inte ett redan trasigt liv för en person som redna mår så pass dåligt, vad vinner ni äckliga moderater på det egentligen, hitta dom som bluffar, för det kan till och med jag tycka är helt åt helvete fel, men att trycka ner en redan sjuk människa, är det värsta ni kan göra.

Ni har ju iaf ett helt gäng med självmord på erat samvete, hoppas ni är lyckliga era svin!

Tänk er själva när ni blir äldre vill ni då ha dom här reglerna: Reglerna innebär att varje boende maximalt ska få två koppar kaffe, 2,5 deciliter mjölk och två frukostbröd per dag.

Nej, skulle inte tro det va?

Det är fruktansvärt att det här ens kan komma upp på kartan, skära ner på dom äldres mat och kaffe intag?
Är dom inte värda mer efter allt slit som dom har gjort för oss, för att vi skulle få en framtid, dom har banna vägen till det bättre åt oss, och vad får dom? jo som högst 2 koppar kaffe och 2,5 dl mjölk pär dag, busigt hörni!
Dom känner sig säkert väldigt uppskattade och levnadsglada, tror ni inte det?
gah idioti på allt, jag är så förbannad!

Vi har ju dagens nyhet oxå, den som gjorde att jag blev så irreterad just idag: Veikko Virtanen
får inte flytta till ett hem där dom talar finska, han kan själv ingen Svenska eftersom han har tappat bort språket då han blev gammal. självaste E-type ringde upp vård- och omsorgschefen på Vaxholms kommun, och hon ljög om att han hade en undersköterska som pratade Finska med honom?! läs artikeln själva så får ni se.

Jag blir så upprörd över det här, Sverige ska vara att fritt land men börjar mer och mer kännas som ett fängelse även för mig som inte är direkt drabbad, jag tycker det är hemskt att det är så här, så få stopp på idioterna!

aja, ni blev det ett väldigt impulsivt inlägg och jag orkar inte heller ta och rättstava och kolla igenom allt, så mkt tid har jag inte att lägga på Moderatjävlarna.

ett citat som jag står fast vid: Det finns så fördömat mkt folk, men så förtvivlat få människor!

Fejjan kommer inte att börja kosta pengar i Augusti som "alla" verkar tro. Dom som har haft facebook nog länge, borde liksom inse att det bara är rykten, och åter rykten. För hur många gånger har man inte set på status uppdateringar att det står något om att det ska böra kosta? jo ca 1 miljon gånger, och det är alltid olika månader osv, det som är det roliga i det hela är att ända sen jag skaffa facebook, det kanske är två år sedan, så har dom här rykterna florera friskt, och ändå är det samma personer som går på dom om och om igen! Samma personer som skriver det i sin status, samma personer som går med i massa protest grupper osv, och då tycker man ju faktiskt att det borde börja ringa en klocka hos dom, men icke! Antagligen så har dom ju sämre minne än mig, och då är det illa!

Men det som stör mig är att dom skickar grupp inbjudningar till mig angående dom här grupperna, och jag klickar bort dom lika fort som jag ser  dom och fortsätter att surfa vidare, nästa gång jag kommer in på fejjan så har jag fått samma grupp inbjudning från en annan person, om det inte är rent av samma person som har skickat en ny! :@
Det är ju som att dom är besatta av just den här grejen på facebook, att det ska börja kosta pengar, störande är det ju iaf.

Så inse era pantade puckon, fejjan är gratis, och kommer så förbli! :P

Jag visste inte om jag skulle skriva det här eller inte men jag kände att jag är tvungen att få ur mig det, annars kommer det gnaga hela dagen.

Den började med att jag fick ett telefon samtal, från en kvinna, jag är inte helt säker men jag tror det va min mamma. Hon sa massa konstiga saker om Farmor, att farmor väntar på oss?
Jag svarade; men Farmor är död, hon dog för en månad sen!
då ändras hela drömmen och helt plötsligt så va jag i Pålsboda med mina syskon (en by innan man kommer till Hjortkvarn)
Helt plötsligt kommer min mamma, och säger att vi måste träffa farfar innan farmors dödsdag, åter igen säger jag: men Farmor är redan död! hon dog för en månad sen? vi kan inte träffa farfar före det, för det har redan hänt!
Jag blir förvirrad och frågar mina syskon vad hon pratar om, men dom verkar inte höra eller se, dom är mer nyfikna på vad dom gör i Pålsboda.
Min bror Johan pekar helt plötsligt och säger där kommer Farmor och Farfar!
Johan verkar inte heller fatta att Farmor är död, jag vänder mig om och ser dom!
Men det va något konstigt med Farmor, hon va frisk, hon hade ingen rullator och ingen syrgas maskin, hon såg helt levande ut, väldigt lycklig.

Farmor säger: ni måste träffa Farfar före min årsdag!
Jag vänder mig om till mamma och frågar vad hon pratar om, men nu verkar det som att mamma inte fattar eller ser? hon säger: jag vet inte vad du pratar om?

Helt plötsligt går det upp ett ljus för mig, jag inser att Farmor pratar om sin dödsdag, alltså att vi måste träffa Farfar före det har gått ett år sedan hon dog!

jag vänder mig om mot farmor och farfar igen, men då är farmor borta och farfar verkar inte ens veta att hon hade varit med, och frågar oss: nej men, vad gör ni här?

då vaknar jag.
jag minns drömmen som att det verkligen har hänt, som att jag verkligen har pratat med mamma och farmor och att vi verkligen va i Pålsboda.
Va det här bara en extremt verklig dröm, eller ville Farmor säga oss någonting?
Det känns som det, men jag vet inte.
och vad hade mamma isf i drömmen att göra?

jag har drömt fler gånger om Farmor, men jag brukar inte minnas dom drömmarna så bra, men den här sitter i!
Vad tror ni? en extremt verklig dröm, eller att hon ville säga någonting?
lite läskigt det här.

Börjar bli lite smått nervös nu, jag har ju sökt ett jobb, och fått tillbaka att jag verkar vara intressant men att dom ska göra ytterligare en "rensning" bland alla sökande innan dom bestämmer sig. Visst det är ett jävla skit jobb, egentligen, men det är ett jobb helt enkelt, och jag behöver ett, så hallå? ge mig jobbet nu, okej?

Är trött på att vara arbetslös och gå hemma, är även trött på alla kassa vuxen dagis man hamnar på efter en tid, det suger pung. Jag vill ha ett jobb, inte lära mig att söka ett, för det kan jag redan.
Ärligt talat så skulle jag i stort sett göra vad som helst för att få ett jobb, och känna att jag tjänar pengar, och faktiskt är "trött" på dagarna pga att jag har jobbat, inte pga att jag har gått hemma och städa diverse skåp för att få tiden att gå, för att känna att jag iaf har gjort någon nytta.

Jag kan knappt skilja vardag från helg längre, dagarna flyter liksom samman, och då är det illa.
så finns det någon där ute som har ett jobb till överst? hör av dig ;)

Jag och Tommy va ute och gick förut och pratade om en massa saker, som att mina syskon är väldigt duktiga på att rita och måla, och meka bil osv, jag är inte duktig på någonting sånt där, och så säger Tommy: men jo, du är ju duktig på att röka, det är väl en av dina största hobbys? lite med glimten i ögat, men även som en pik.

Jag vet att folk stör sig på min rökning och att det är jobbigt när jag ska röka så fort jag får chansen, men jag är så djupt beroende så börjar jag tänka på cigg, eller ser någon som röker, eller som nu när jag sitter och skriver så blir jag totalt röksugen och vill bara slita tag i paketet och gå ut på ballkongen, det spelar liksom ingen roll om jag rökte för 10 min sen, det är lite som en tvångs tanke.

Pappa försöker förklara för mig att man minsann får cancer av rökning, mår anmält dåligt fysiskt och kan få tandköttsproblem, som att jag inte redan visste det då? jag är ffs inte född i farstun.
Jag har försökt sluta röka, en miljon gånger, men suget tar alltid över, jag har helt enkelt inte karaktären, men jag skulle så hemskt gärna  vilja sluta, även om ni inte tror det, jag är inte stolt över att vara rökare.

Jag tycker att folk som faktiskt klarar av att sluta röka är värda en guldstjärna och lite till, för det är så himla starkt gjort att verkligen klara av det! Som lilla fröken Emma som faktiskt håller på att sluta röka, du är jävligt duktig bara så du vet det, och klarar du att sluta helt och hållet så ska du få en guld stjärna av mig ;)
jag tror iaf att du klarar de ^^

Men iaf tillbaka till saken, jag har inte karaktären just nu, kanske senare när allt har lugna ner sig lite, då kanske jag kan ta tag i det här med att sluta röka, men just nu så orkar jag inte springa runt och vara irreterad och nervös, det har jag liksom inte tid med ;)

men någon gång i livet kommer det att ske, någon gång ska jag bli rökfri, men ingen vet när, kanske om en månad, ett år eller tio år, det är bara jag som kan avgöra det, och nästa gång jag försöker så ska jag verkligen gå in för det, så att jag verkligen klarar det, de lovar jag.

Haha jag vart nog lite irreterad på Tommys komentar tror jag ;)