Jag har alltid fråga mig om man faktiskt kan gå in i vägen av barn, och mitt svar är ja!
jag tror faktiskt att man kan göra det, speciellt när man har en unge som både är i 6 års trotsen och är överaktiv.
Ibland känner jag mig helt slut, helt förstörd och sönder stressad, som idag tex.

vägen hem idag kändes mkt längre än vad den faktiskt är, det va ett rent helvete, först och främst sprang hon och plockade skräp och skulle ta med det hem, jag sa nej och där började första kampen, med att hon slängde sig på marken och skrek som att hon vore en bebis, jävligt härligt.. NOT!

När vi hade klara av det bråket så fortsatte vi och gå, när vi kom upp på cykelvägen så kom det två mammor med barnvagn och gick, Hanna gick framför mig och helt plötsligt slänger hon sig handlöst på marken med flit och skriker att jag puttade omkull henne, snacka om vilken jävla blick jag fick av mammorna, jag vet inte om dom såg att hon faktiskt kastade sig själv.. Jag skämdes fast jag inte hade gjort något.

Efteråt pratade jag med Johanna och frågade varför hon gjorde så, då vart hon arg och började bita mig, tog upp en pinne från marken och slog mig på benen och ryggen, där brast det för mig och jag höjde rösten åt henne och tog pinnen och kastade iväg den, just då kommer det en äldre tant och blänger surt på mig, jag måste vara världens sämsta mamma som sa ifrån, eller åtminstonde för att jag  kastade iväg pinnen, det sa hennes blick iaf.

Iaf så fortsatte vi och gå, då vill hon hålla mig i handen och det får hon ju, men sen börjar hon skrika: hjälp mamma drar i mig, mamma sluta dra! Men vad fan? jag förklara för henne att jag inte drog i henne, det va ju hon som ville hålla mig i handen, och så släppte jag men hon skulle fortsätta hålla i handen och när jag tog hennes hand igen så vart det samma sak, jag drog minsann i henne.
men jag fortsatte och hålla henne i handen och sa åt henne att sluta, att jag inte drog i henne och det visste hon mkt väl att jag inte gjorde, då slängde hon sig på marken igen och skrek att jag drog omkull henne, varpå jag fick riktigt onda blickar igen av förbi passerande, jag ville bara gråta!

ja så här höll hon på hela vägen hem, påstod att jag drog omkull henne, att jag drog i henne osv.
jag försökte få henne att släppa handen eftersom jag bara "drog omkull" henne hela tiden, men då skrek hon rätt ut och bet mig ist.

Det va jävligt nära att jag faktiskt började storgråta, jag orkade verkligen inte, och alla personer som hörde och såg hur hon beteede sig, tänk om dom verkligen tror att jag gjorde som hon sa, att jag är en jävla barnmisshandlare?

Jag som knappt vågar ta tag i henne liksom :(

nä det här va inget roligt inlägg men jag va tvungen att skriva av mig lite.