Nu äntligen ska vi få en remis till BUP, efter 3 år, men bättre sent än aldrig heter de väl? dock är väntetiden lång ca ett halvår så skolan hinner hon börja i, innan hon kommer dit.

Men att dom aldrig lyssnar till en början? jag har bet om en remis i flera års tid, men enligt dom skulle det inte behövas. I stället verkade det som att dom tyckte "hon försöker bara skylla dålig uppfostran på en diagnos"

men tji fick dom, och puss på det (;

Börjar även bli trött på att det hela tiden är jag som ska hålla ihop familjen, se till att alla har kontakt, hjälpa dom att betala räkningar osv. Vad fan jag har väl en egen familj att tänka på?

tänk att kunna få sova ordentligt en hel natt, eller kunna gå och lägga mig o ta en powernapp, de skulle vara guld värt.

Med andra ord så lider jag av sömnbrist, har skit mkt att göra i skolan, har familjen på Örntorget att ta hand om, min egen familj med städning, tvätta och laga mat, en pappa att hälsa på, på sjukhuset och en massa annat tjofräs, jag har ingen tid över till mig själv, fören på kvällarna och då är jag så jäkla trött så jag bara sitter och glor på tv.

och folk gnäller bara jag inte orkar tala med dom i telefon, snälla ge mig en paus liksom -.-

Ja, jag är lite bitter, men förhoppningsvis blir det bättre snart, skolan slutar ju den 3 Juni det är ca en och en halv månad kvar, och sedan är den ur världen i alla fall, bara att härda ut liksom :)

ne nu ska jag kolla vad ungen gör!