Ja just nu är vi tillbaka på ruta 1, härligt! Hanna är i sin värsta trotts, ingenting duger, och då menar jag absolut ingenting! Blir det potatis och kött till mat- då ska hon ha makaroner och korv (vilket hon alltid kommer på, när maten är igång på spisen) Får hon en röd tröja att ta på sig- ja då ska hon ha en blå. Får hon nya kläder- då ska hon ha gamla. ska vi ut och åka pulka- då blir det skrik och gap om att hon ska vara inne, och tvärt om.

Ja, allt går att skrikas och gapas om, plus att hon har börjat med en ny trend att inte somna fören 23.00-00.00, och upp klockan 8.00 på morgonen som ingenting. Samtidigt som hon skriker om barnkanalen och fort som fan ska det gå, jag hinner knappt öppna ögonen innan hon får ett utbrott "för att det inte går fort nog".

Men annars så är hon så snäll så, när vi träffar folk och grejer, ingen kan väl ana vilken liten djävul som gömmer sig i henne, bara vi som bor med henne som vet hennes riktiga ja! (;

OKEJ innan jag får en massa klagomål om att jag kallar ,djävul så får jag väl inflika att det va på skoj, en måste hitta ett set att överleva i vardagen och inte gå under av stress och åter stress.

Jag vet även att det kommer gå över, men hey det här är min blogg och jag får faktiskt gnälla, och jag står även för att jag kanske inte har det bästa tålamodet efter en heldag med skrik och bråk och dörrar som smäller igen så hela huset skakar och leksaker som kastas och allt sånt där.. jag är bara människa och alla kan känna sig maktlösa.

Men just that you know- jag älskar Hanna och även om jag gnäller om henne bort i mellan så betyder det ju inte att jag "hatar" ungen, hon är liksom min ögonsten oavsett vad!

Men ibland måste man bara få häva ur sig lite, för att orka lite till, och snart är 6-års trottsen förbi och då blir hon gamla vanliga Johanna igen, och gud så jag längtar (: