Så vill jag bara låsa in mig, eller bli fullständigt galen på personen/personerna som ställer till det för mig! Jag har kämpat mig blodig för att få en tid till hörselmottagningen för att kolla Hannas hörsel, men när jag fick tag i dom vart jag hänvisad till vårdcentralen eftersom dom gärna vill ha något underlag på att hon skulle behöva kolla hörseln.

Igår ringde jag vårdcentralen men dom ringde aldrig upp, så i morse blev det samma visa igen, jag ringde och fick en telefontid och den här gången kunde sköterskan ringa upp i alla fall, men hon ville först hänvisa mig till bvc eftersom dom har fullproppat på vårdcentralen och inte tar in någon som inte är akutfall. När jag snäll förklara att Hanna inte går på bvc längre eftersom hon snart fyller 7 år så skulle jag tydligen höra av mig till barn medicin! Men jaha, och vad har dom med hörseln att göra?! frågade jag, ja då tyckte hon istället att jag skulle höra av mig till en annan vårdcentral! Men hallå? Hanna tillhör ju eran vårdcentral? det är ju er hon i första hand ska gå till?! svar på minafrågor fick jag aldrig, men inte direkt förvånande!

(Hade jag ringt tex Bagängen så hade dom ju hänvisat mig till Hannas vårdcentral)

Men tillslut sa hon; aja, men du får väl vänta tills hon kommer till BUP!

A men vad fan, det är ju ett halvår dit! hon kanske behöver rör och så, så jävla dåligt med tider kan ni väl inte ha?! Jag lacka ur som fasen sa vad jag tyckte och tänkte och får då till svar: a jag ska rådfråga läkarna här, så ringer jag upp dig. Jaha bra tack och hej!

Detta var vid 13.00, jag har inte fått något samtal alls. Älskar sjukvården i Karlskoga, verkligen! ingen vet vart man ska! Hörselmotagningen tar inte i mot en, vårdcentralen vill skicka oss vidare och vart spelar ingen roll, bara dom slipper ta i mot oss! Gosh -.-

Och den där jävla sidan för barnomsorgsschema får jag heller ingen ordning på, den bara lagar så i morgon ska jag gå in på barn och utbildningsnämnden och be om hjälp så det blir ordning på skiten -.-

Men annars har det väl även hänt positiva saker (: Bella hörde av sig till mig idag och undra om jag va sugen på jobb osv, dock visade sig att jag redan hade sökt det jobbet, men hon la i alla fall ett gött ord för mig, så jag kanske har lite störe chans att få jobbet då? (: funderar även på att ringa chefen för företaget och presentera mig så kan hon omöjligtvis missa vem jag är (; gäller att ha framfötter så att säga!

Men nu ska jag i alla fall få Hanna i säng så att jag kan kolla på DH och alla andra favorit program i fred!

Usch, kan inte sova fast jag är trött. Som vanligt är det tusen tankar i huvudet när allt väl har lugna ner sig i kring mig. Aja, idag har jag och Hanna varit ute och lekt i stort sett hela dagen, först var vi på Rävåsskolan och lekte i några timmar och sedan gick vi hem för att laga mat, köttgryta och potatis blev det.

Jag hitta ingen bra recept så jag gjorde ett eget recept, och jag kan säga att det vart uppskattat av både karln och ungen ^^ Haha Hanna gav mig till och med "five" för att den var så god, och ville ha det till mat i morgon igen, goa unge! :)

"skolkade" idag från skolan för att kunna tvätta, eller skolka och skolka det var ju frivilliga lektioner så det är ju inte hela världen (; jag pluggar på här hemma under tiden i stället, för på något konstigt sätt har tvättstugan helt plötsligt gått och blivit överbokad, och det brukar i stort sett vara att bara ta vilken tid en vill, men den här veckan har endast morgon tiderna funnits, och det är ju då jag är i skolan.

Så jag fick göra det bästa av det värsta så att säga, det känns ju faktiskt viktigare för mig att Hanna har hela och rena kläder på dagis än att jag måste gå på en frivillig lektion (;

Aja, idag blir det städ och grillkväll på dagis, det ska väl bli någorlunda kul i alla fall ^^ men det känns inte så jävla ballt att städa på dagis när en har tvättat hela dagen, men de är så de får bli (;

Haha Jag och Tommy och Johanna kan verkligen inte komma överens om namn till katten. Hanna vill att katten ska heta Hasse, visst det är ett okej namn, men jag som läspar i perioder kommer inte våga kalla på katten i närheten av folk, det kommer ju låta: Hasccesse ungefär ;)

Ernst är väl inte Tommy helt hundra på, men Hanna gick med på det.

Men i alla fall så satte vi oss igår med en almanacka och drog fingret över den samtidigt som vi blunda och fick då ut en del namn, och ett av dom namnen ska de bli, vare sig vi vill det eller inte.

Här har ni namnen:

Bruno

Herman

Evert

Alfons

Rudolf

Rolf

Vilket tycker ni? (;

fast om saningen ska fram så har vi redan dragit lott om namnet, och det namnet kommer det ju att bli eftersom vi sa så, men kan vara kul och se vad ni andra tycker ;)

Idag var vi på rävåsen för överlämningsamtal, det gick bra. Verkar vara jätte duktiga förskolelärare hela bunten och nu känner jag mig faktiskt lite bättre till mods, med det här att hon ska börja skolan, allt blir bra, det kommer gå bra. Innan vi vet ordet av så kommer vi ha en kallelse till BUP och innan vi vet ordet av så kommer hon ha fått en diagnos, en diagnos som kommer hjälpa både henne, oss och alla lärare.

Och nej, jag vill inte att mitt barn SKA vara "sjuk" men vi vet ju att det är något som inte stämmer, och snart får hon den hjälpen hon behöver, och även vi. Det är bättre att komma fram till en sån sak tidigt, än att det blir som med min lillasyster som fick medicin/hjälp när hon va runt 14-16 och desutom var tvungen att hamna på behandligenshem för att få den hjälp hon behövde. Jag känner att jag ska göra allt i min makt för att göra så Hannas liv blir bra, hon ska växa upp till en självständig dam som kan ta hand om sig själv och inte falla för grupptrycket, vilket är riktigt lätt att göra om hon har en bokstavsdiagnos.

Sen ska jag även slå ett slag för alla som måste lägga sig i våra liv, och prata om att vi skaffar barnvakt ofta, för det första skaffar vi inte barnvakt speciellt ofta, men ibland så kan det gå i perioder, och att det blir 1,2,3 helger på raken. Men ett barn som Hanna är väldigt krävande, jag ska citera Hannas pyskolog:

"Att komma hem ifrån jobb/studier när man har ett överaktivt barn, är som att gå på ett nytt arbetspass när man kommer hem, ett arbetspass som aldrig tar slut, alla föräldrar med ett såna barn behöver ta ledig och lämna bort barnen någon gång ibland"

Jag har blivit erbjuden stödfamilj ett otaligt par gånger, men jag har alltid tackat nej, inte för min egen stolthets skull, utan för Hannas skull, så hon ska slippa komma till en familj som hon inte känner. Så länge min mormor finns i livet och orkar så vet jag att hon ställer upp, och om jag ska vara en bra mamma dom restrerande 28 dagarna i månaden så måste även jag få ett break.

Visst vi kanske har barnvakt mer än vad visa "supermorsor" anser normalt, men testa att vara jag en hel dag, eller en hel vecka, aldrig få någon egentid och inte få sova ut en enda gång när Hanna är hemma. Jag vet att en del andra har det så oxå, men det är såna som är spädbarns/småbarns föräldrar. Jag har levt så här i snart 7 år, ensamstånde i 4, och jag har alltid klarat mig själv. Det är nu dom senaste 2 åren som jag har insett vikten av att få andas ut, få sitta i en tyst och lugn lägenhet och bara vara.

Det är nu jag inser för att jag ska må bra, och inte stressa sönder mig och ligga vaken på nätterna och tänka på allt, så måste jag även tänka på mig själv. Hanna är viktigast, det är hon alltid, självklart! Men för att Hanna ska må bra, så måste vi oxå må bra, vi måste kunna ta en paus ibland, utan att folk ska börja snacka bakom ryggen.

jag längtar tills vi kan börja bjuda hem folk/åka hem till folk med Hanna utan att det blir kaos och jobbigt. Jag vet att jag inte umgås speciellt mkt med folk på vardagarna, men min ork räcker inte dit. Hanna blir gappig, skrikig och överaktiv, det är inte roligt för någon och speciellt inte våra gäster.

Men snart, när hon får hjälp att hantera sin orolighet, då kanske man kan börja umgås med folk igen, och jag kan säga att jag längtar som fan dit, det blir ju trotts allt lite ensamt bort i mellan :)

Men först och främst ska jag fokusera på familjens välmående, främst Hannas och ge henne en bra start på hennes nya liv, för snart är det här kapitlet av hennes liv till enda, och nu börjar det ett nytt kapitel som jag hoppas av hela mitt hjärta ska bli ett av dom bästa i Hannas liv.

-Hon blir stor nu. ♥

Nu har dom börja komma, dom omtalade vattenblåsorna på fötterna, jag blir rent utsagt galen! Jag har en stor fet jävel precis på mitten nedanför tårna och den gör så förbaskat ont så fort jag tar ett steg, ändå har jag nästan enbart kutat omkring i converse bara för att jag ska få slippa dom, men där gick jag tydligen bet i alla fall -.-

Idag har jag varit i skolan, haft en redovissning faktiskt och jävlar vad bra den gick, trodde jag skulle avlida sekunderna innan men det gick, jag är stolt över mig själv, fan vad jag är bra :D
Bokrecentionen är oxå klar, så nu är det bara att tagga inför "nationella proven" ojojoj, börjar bli nervös faktiskt hela mitt betyg hänger ju på det, och jag är ju så kräsen, så här duger det inte bara med ett G, VG ska jag ha! :P
ska jag låna pengar till en utbildning så ska det fan vara bra resultat oxå, det är så jag tänker, det ska inte vara onödiga pengar liksom ^^

Nu har jag tänkt att dra över lägenheten när jag är ensam hemma, men mina fötter sätter stopp, fast jag känner mig själv, och jag vet att jag efter det här inlägget och efter att jag har kollar runt lite på internet kommer dra fram snabbeldraken i alla fall. Jag funderar ibland på om jag har AD/HD eller något, jag kan aldrig sitta stil, och gör jag väl det så måste jag hålla på med fingrarna eller bita på läppen eller så. :P

Rastlöshet är bara förnamnet.

Den här veckan kommer bli brutalt hård, idag var det en heldag i skolan (nåja dubbellektion i alla fall) i morgon är det inför nationella provet, och ett möte på rävåsskolan med Hannas pedagog och pyskolog, Torsdag Matte, tvätta och sedan är det grill/städkväll på dagis och Fredag är det Nationella proven del 1.

Här i mellan ska jag hinna skriva i massa papper, ringa samtal som jag borde gjort för länge sedan och vara en snäll tjej, wohow ;)

Men allt går bra, och säcken börjar knytas ihop. Det känns bra, och snart är jag ännu ett steg närmare dit jag vill komma- jag är på gång nu, livet går i rätt rikting, och det känns underbart. (förutom mina vattenblåsor då)

Har fått feber, inte speciellt hög, men den är nog hög för att jag ska känna den där "krypa under täcket känslan och stanna där hela dagen" men jag är ju inte den som är den, och gav mig fan på att jag skulle till skolan i dag.

När jag kommer dit, till mitt vanliga klassrum, så ser jag att det sitter en lapp om prov "what" var min tanke, vad fan har jag missat nu då? Knacka på med hjärtat i halsgropen, och svetten sprutande från pannan (jag halvsprang hela vägen till skolan, plus att jag vart nervös för jag trodde jag hade missat ett prov)

Hör min lärare säga; Men Åsa du ska ju inte komma nu?
men va? jag brukar alltid ha den här lektionen på Måndagar?

Jaha så då är det bara att koncentera: Åsa dit jävla pucko, kolla dina jävla mejl varje dag!

Jag ska ha lektion i morgon i stället, och då ha dubbel lektion. -.- fattar ni vad grining jag vart på mig själv? Jag hade ju kunnat ligga under täcket hela dagen och faktiskt tyckt synd om mig själv. Men i alla fall så väntade jag några minuter och hade ett kort möte med min lärare, för att stämma av morgon dagen.

Hämta Hanna efter det, så de blev hemgång klockan 13.00 för henne, gött att få lite kortare dag så här på en Måndag ^^

Men det blir ingen ro och vila nu heller för den delen, städa och diska, ska försöka hinna bädda rent Hannas säng innan hon kommer in och gapar om att jag ska akta apan -.- efter det blir de till att storhandla och laga mat.

Lassange står på schemat i dag, hemma gjord till och med, mums :P

Igår efter att jag fick reda på att min lärare var sjuk så gick jag och la mig, i ca 3 timmar och sedan på kvällen somnade jag som en stock på soffan och sov där hela natten. Tommy lyckades inte ens väcka mig när han kom hem.
och idag har jag legat då och då o sovit svetten!

något är allvarligt fel, för nog fan är jag trött fortfarande och bara längtar tills lilltösen går och lägger sig så jag får nanna kudden. Kanske är det alla spänningar som börja släppa så jag känner av min trötthet mer, eller ja helt enkelt kan koppla av och sova, det måste nog vara så!

(och om någon nu ska börja gnälla om att jag sover när Hanna är på dagis så äre så här: jag pluggar heltid, alltså har jag rätt till heltid på dagis, vilket jag inte ens tar ut. Även om jag är hemma så är det min studietid, och hade det varit så att jag inte hade något att göra om dagarna så hade Hanna ändå fått gå på dagis, lite längre än 15 timmars barn, pga att hon går ett år extra, och att hon behöver dom timmarna för att "träna")

Så alltså, att jag tar en timme då och då, är fan ingen fara, så snälla ring inte soc på mig nu va? ;)

I helgen har jag hört att det både är Linde crussing och Kristinehamn crussing, vilket äre? antar att inte båda är samtidigt va? kanske blir att ta en sväng i 1;40 dit? vi får väl se :)

Hanna är verkligen i en hemsk period just nu, hon slåss, skriker brutalt fula ord och är anmält grining. Det är inge kul när hon beter sig så, och jag försöker hela tiden fostra henne och få stopp på dom där fasonerna, men dagen efter är det lika dant igen, hela tiden!

Allt är fan som ett jävla hamster hjul, runt, runt, runt och inte fan blir det någon ändring på saker och ting! När fan ska det "gå över". Önskar vi kunde få den där tiden till BUP nu, för just nu kan jag ärligt säga att jag är besegrad som mamma, jag är för trött och har ingen ork, jag går på extra batterierna, men hur länge räcker dom?

Jag vill få ordning på tillvaron nu.

Folk skriver hej vilt om att det ska vara åska på väg, det hoppas jag verkligen inte för då skiter jag ner mig -.- hatar att vara själv när det åskar, det går väl an så länge det är ljust ute och den är långt borta, men är den rätt över oss, och det är mörkt och blixtarna syns klart och tydligt så får jag panik, och så måste jag göra allt för att inte visa Hanna så att även hon blir rädd för åskan :P

btw, Idag skjutsade vi pappsen till ÖoB skönt att han mår bättre nu, men han är långt ifrån bra. :/ Han är så avmagrad så jag är rädd för att han ska ramla ihop när som helst, och karln är för stolt för att sitta i sin rullstol -.- Han har börjat med allt igen, städar, lagar mat och mekar bil, det enda han inte gör är att jobba för tillfället, men det är väl förmodligen för att läkarna inte tillåter det, annars hade han väl varit på jobbet sedan dag 1 skulle jag kunna tänka mig -.- han får sluta att vara så förbaskat stolt säger jag bara!

Blek är han, även fast han har varit ute i solen så påminner han mer om ett spöke än en människa för tillfället, eller en fågelunge har jag tänkt på, så där avmagrad så hans huvud ser stort ut, förstår ni? Fast på magen ser han ut att vara gravid, han är väl fortfarande svullen kan jag tänka mig.

nej, farsan få helt enkelt ta och ge sig och låta det ta den tiden de tar för att bli frisk. -.-

Hanna är ute och leker nu, hon ville att jag skulle följa med ut men jag måste städa, så att de blir gjort här någon gång. Hon fick även sluta tidigare idag, runt 14.00 hämta vi henne, tror minsann att hon tyckte de va gött (;